Du sa att livet var något enkelt, du hade fel.
Tiden går utanför fönstret. Jag hänger inte med. Tåget har redan lämnat stan och jag står fortfarande kvar, ensam, på perrongen. Ensam med mina tankar. Jag har nog aldrig varit så vilsen förut. Vet inte vad jag ska göra. Jag har panik. Lägger mig under täcket och hoppas att jag aldrig vaknar igen. Det kanske låter hemskt, men jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Kommentarer
Trackback
